Ur Mariestadstidningen fredagen den 12 januari 1953

Mariestads scoutkår 40-årsjubilerar snart

Livlig verksamhet ända sedan "pionjärtiden" konstateras i den trevliga jubileumstidningen "Spejarnytt"

Mariestads Scoutkår firar denna månad 40-årsjubileum, och i anledning härav har man utgett en trevlig jubileumstidning "Spejarnytt", som ingående skildrar kårens start samt öden genom de många åren. Redaktör för tidningen är hr Ulf Svensson, Mariestad, f. d. Avdelningschef i kåren, och flera pennor har dessutom bidragit till att göra publikationen innehållsrik. Vi återger här några glimtar från scoutverksamheten i Mariestad från starten fram till våra dagar.

Som alltid när det gäller att starta någonting är det mycket arbete innan målet nås. Så var det och innan Mariestads scoutkår kom till. Den 15 november 1912 besöktes Mariestad av Sveriges förste scoutchef, Ebbe Liberath, kallad av Mariestads Föreläsningsförening. Besöket resulterade i ett samtal mellan Liberath och kapten Sandels, rektor Damgren, överlärare Nordin, överläkare Froste och löjtnant Lindberg, den sistnämnde assistent vid Mariestads fängelse. Man drog i grova drag upp linjerna för scoutarbetet i Vänerstaden, och resultatet blev att man den 19 januari 1913 hade trimmat ihop grundstommen till en blivande kår. Löjtnant Lindberg åtog sig att stå i spetsen för den tilltänkta kåren, vars första scouter var Erik Sandström, Åke Ströberg, Gustav Medin, Gösta Andersson, Tore Hedin, Axel Lindahl och Gösta Holmlund. Dessa pojkar blev snabbt patrulledare och kunde börja arbetet för kåren, som räknar den 19 januari som sin födelsedag. Förste kårchef blev löjtnant Lindberg som dock samma år lämnade kåren, och Lindbergs efterträdare blev registrator Nilsson, vilken kvarstod till 1920. Härefter uppstod en dödperiod utan nämnvärd verksamhet, men 1925 upptogs arbetet igen, denna gång under ledning av brandchef Kuylenstierna och fängelsepastor Nils Toft. Den senare lämnade staden 1927 och 1932 avgick Kuylenstierna från ledarposten, vilken därefter och ända till 1951 innehades av rektor Daniel Melin på Johannesberg. Sistnämnda år blev trädgårdsmästare Eric Gustafsson kårens ledare. Därmed har vi gett en kort återblick på kårens organisation. Tilläggas bör att kapten Sandels som var med som grundare, alltid visat ett stort intresse för kåren och varit en av dess främsta stöttepelare samt att rektor Melin varit en synnerligen populär och arbetsam ledare. Inte minst Melin hade också glädjen att se kåren växa och utvecklas under hans ledarskap.

Lokalförhållandena har alltid varit något av ett problem för Mariestads scoutkår. Till en början fick kåren disponera en flygel i residenset och senare hölls under ett flertal år sammankomster lite varstans i staden, bl. a. i realskolans gymnastiksal. Ett slag hölls mötena i gamla flickskolan, och därjämte , har rektor Melin ställt lokal till förfogande på Johannesberg vid ett flertal tillfällen. Stor var givetvis glädjen bland scouterna då vintern 1944-1945 Gula paviljongen i Alhagen uppläts för verksamheten. Scouterna har sedan dess lagt ner ett gott arbete på att inreda denna lokal och göra den till en trivsam scoutplats. Allt detta har åstadkommits dels genom eget arbete och dels genom ett flertal gåvor under årens lopp. Inte minst Grevillifonden och John Hedins stiftelse har härvidlag bringat scouterna hjälp.

Många problem har scoutkåren och främst dess ledare och gynnare haft att lösa. Ledarfrågor och lokalfrågor har dominerat. Har det saknats ledare har det funnits pojkar, och har man haft goda ledare har de inga haft att leda. F. n. är kåren om inte så stor så dock på frammarsch, sägs det i "Spejaren", och detta synes främst bero på anslutningen inom vargungeavdelningen. Mycket vore att tillägga om scoutverksamheten i staden, men vi slutar med att tillönska kåren allt gott för framtiden och hoppas att den skall kunna ta hand om många duktiga pojkar i vår stad och göra dem ännu duktigare!

Scouterna får egen lokal
Mariestadssouterna får äntligen en egen lokal, Gula paviljongen i Alhagen.

Efter att ha varit mer eller mindre hemlösa hålla Mariestads-scouterna numera på att ordna en fast boning åt sig. De jobba friskt om kvällarna ute i Alhagen, den s k Gula paviljongen som ju staden upplåtit för scoutändamål. Det var med spänning scouterna avvaktade hur Gula paviljongen skulle komma att disponeras. Den var ju länge reserverad för ett blivande vandrarhem, men när vandrarhemsfrågan sedan löstes genom att staden inköpte fastigheten på Västerlånggatan mötte inte längre några hinder utan scouterna kunde se sina drömmars mål förverkligade. Staden utsträckte glädjande nog sin välvilja mot scouterna med att bevilja 2000 kronor för restaurering av Gula paviljongen. Kostnaderna för hela omändringen beräknades emellertid till över 4000 kronor och huvudparten av vad som fattades däri skulle scouterna själva prestera. Stadens anslag var således en synnerligen välmotiverad hjälp till självhjälp. Naturligtvis betyder det oerhört mycket för scouterna att få sin lokalfråga ordnad. När de en gång förlorade sina lokaler i ena residensflygeln gick kåren starkt tillbaka men nu är den åter på frammarsch. Medlemstalet är nu ett hundratal och fler komma till. Inte minst glädja sig pojkarna och deras energiske ledare åt att i stadsfullmäktige inte en enda röst höjdes mot att de skulle få disponera Gula paviljongen och ej heller till att staden beviljade anslag till omändringsarbeten. Staden har även varit välvillig nog att leverera en del materiel billigare, så att kostnaderna kunnat hållas nere. Scouternas understödsförening scoutvännerna drar också sitt strå till stacken.

<< Tillbaka